△

det är exakt två veckor kvar tills mitt sommarlov är slut. aldrig tidigare har ett sommarlov gått så här fort, och aldrig tidigare har jag varit så här rädd för vad som komma skall. jag känner nästan ingen, skolan är ganska stor och jag är väldigt, väldigt liten. ändå så väljer jag att förutsätta att det ska funka. och om det inte gör det - så händer vad?
inte direkt som att det är olagligt att hoppa av gymnasiet, underbart nog.
jag överlever.
men det värsta är kanske inte att jag och ett antal helt okända personer och jag ska bilda en klass, utan att vuxenlivet närmar sig. jag menar, jag minns allt som hände för tre år sedan väldigt bra, och om ett och ett halvt år är jag gammal nog att spela på triss och snusa om jag vill. det känns väldigt obehagligt, över halva min tonårstid har passerat och de misstag jag inte hinner begå under min tonårstid bör inte begås.

å andra sidan kan man ju tänka så här:

i'm not sure if you hate me, oxox inte-gossip girl